Du är inte obrytbar
inte gjord av sten
jag känner dig alltför väl
du gömmer dig själv långt inom dig

din rädsla syns utanpå
den rinner från dina tårkanaler när ingen ser
men jag vet vem du är
du vill inte minnas det du förlorat

men ju mer du försöker förtränga
desto mer påtaglig blir känslan
den pockar på din uppmärksamhet
tills den helt tar över ditt sinne

minnena tränger sig på
du faller varje natt om och om igen
och när du vaknar från din oroliga sömn
så sträcker du ut din hand efter mig

men jag är inte längre där
och kommer aldrig åter
för evigt ute ur ditt liv
så skall det bli

det är fullbordat