Mörka moln tornar upp sig på min himmel
och suger upp det sista svaga kvällsljuset
solen slocknar så med sitt sista röda glödande
och efterlämnar en dimma av väntan

Med en sista suck dör vinden ut
och luften vibrerar av tystnad
av miljoner återhållna andetag
och lika många förlorade drömmar

Så börjar regnet falla från himlen
naturen dricker törstigt av de livgivande dropparna
men skyfallet tilltar i styrka
det piskar och dånar ursinnigt ner

Blixtar slår ner och himlen dånar
stormen är här och följer min väg
jag kan inte längre fly
försöker förgäves värja mig

Jag vet att det kommer ösa ner i flera veckor
oavbrutet och hejdlöst
och förödelsen kommer bli total
mitt därinne kommer jag stå kvar

Det kan inte knäcka mig
nej, det ska inte
jag ska stå rakryggad och med envishet hålla mig upprätt
hur mycket regnet än faller