Dimslöjor dansar förföriskt över slätten
Min utandning är vit som snö men suddas snart ut
Månen kastar sitt bleka sken över ditt ansikte
Och skapar skuggor jag aldrig sett förut

Gräset knastrar av rimfrostens höljen som brister av mina fotsteg
Jag följer dina avtryck som etsat sig fast på den stig vi gått
Mina fötter är hälften så stora, mina steg knappt hörbara
Inget vittnar om att jag följt dig varje steg jag fått

Den våta kylan av multnande löv känns svalkande vid varje steg
Då mina fötter brinner av iver att följa dig till världens ände
Men så tydligt jag en gång såg dina avtryck som bläck på vita pappersark
Lika plötsligt slocknade stjärnorna som du en gång tände