Med vidöppna ögon
betraktade jag din gestalt
du är en så vacker person
obefläckad och naken

Jag tog min pensel
och svärtade din blotta existens
med varje drag och strå
du lät dig täckas av den våta färgen

Så gick dagarna
och du blev alltmer transparent
det enda jag inte kunde sudda ut
var dina ögon fulla av liv

De gnistrar och strålar av ömhet
trots mina bedrifter
att utplåna ditt hopp
så ser du på mig som ingen annan