Säg mig mamma
varför slog du mig
Varför hatade du mig så
och gav mig ärr för livet

Jag undrar mamma
tyckte du min färg
var för brun
så du ville ersätta den med en blå

Varför mamma
kunde du inte bara älska mig
Hålla mig i din famn
bara någon liten minut

Är du min mamma
var frågan jag ställde mig
när jag jämförde din hudfärg
med min

Snälla mamma
varför sade du att jag inte var
värd att älska
Att jag bara var en ful neger

Vill gärna veta mamma
om du någonsin tänker på mig
Alla år av misshandel
du uppfostrade mig med

Jag minns så väl mamma
hur du måttade en spark
i min sjuåriga mage
så jag kastade upp

Kommer du ihåg mamma
när du låste in mig
i en mörk vrå
lämnade mig ensam i flera timmar

Aldrig någonsin glömmer jag mamma
hur du valde var dina slag skulle hamna
på min kropp
för att dölja spåren de efterlämnade

Inte heller glömmer jag mamma
när ditt sjuka ursinne spårade ur
och du slog och slog
utan att tänka på var

Jag lovade mig själv mamma
att aldrig lägga hand på mina barn
De är för fina och värdefulla för att utstå sådant
och de skulle bara få min ömhet och kärlek

Vet du mamma
Aldrig någonsin har jag burit hand
på mina barn
De är för älskade för det

Slagen gör mig inget mamma
visst det gjorde ont
Men ärren bleknade
och jag är ej längre utsvulten

Det som lever kvar mamma
är att du vägrade inse
och förändras
Att du inte ville vara min mamma