Du ser mig i ögonen
jag vill att du ska titta
Men är rädd
att du gör det av en annan anledning än jag
av medlidande
inte av åtrå
Jag vänder bort blicken

Du frågar vad jag täker på
Den typiskt romantiska frågan
som jag skulle älskat
Alla dagar utom idag
Hur ska jag förklara för dig
Det som tillochmed håller mig
vaken
flera timmar efteråt

du skulle svarat nej
Eller ännu värre
Det dödande Kansket
Det är för snabbt
men mina känslor skriker
Dom har gått så många steg i förväg
inte ens mina långa steg
kan rädda mig nu

Så jag säger att jag inte tänker på något
du blir märkbart frustrerad
jag har sumpat min chans igen
Förmodligen för alltid
nu är jag löjlig
och du ser det
men det är lättare än att erkänna
att jag faller