Vi smidde guldsprakande planer
där vi låg i det böljande gräset
en smak av salt på din hud
mina tårar av sorg

och solen lyste som aldrig förr
denna strålande försommardag
ditt leende nådde längre inte mina ögon
där livet blommade ut i sin fulla prakt

jag skälvde så jag trodde jag skulle brytas
itu, likt en blommas sårbara stjälk
av tyngden från mina tankar
men jag stod där mer rakryggad än förut

dina fingertoppar kysste så min panna en sista gång
och jag färdades ut i mina drömmar
höll hela tiden andan med förhoppningen om
att du skulle komma tillbaka

jag har för länge sedan slutat drömma
och bygger mitt eget luftslott nu
där ska jag leva ett tag
och kommer också trivas bra

jag tänker skydda mig innanför de tjocka murarna
och stänga ute oinbjudna gäster
tills så dagen är kommen
att portarna på nytt kan öppnas