Dock visste du säkert,
att du hade insjuknat allvarligt,
att du kommer att förtvina småningom,
du tog aldrig din påfrestning till tals eller
du erkände inte din neddragande sjukdom

Du frågade med förvåning,
att jag, är jag sjuk?
Vad har jag då?
Att jag har en Alzheimer?
Det är ju ett förskräckligt namn!
Det kan ju inte vara sant.

- Det var en vanlig nödhjälpsåtgärd
att avvärja en fara som sker
framför ett vidrigt öde till var och en.

Jag kan ingenting göra åt saken!
Utan dig jag skulle vara förlorad?

- Du borde ha genomgått svåra, ensamma
betryckta stunder att bli bekant med din fiende?

Jag älskar dig men jag kan inte göra något konkret för dig
som skulle hjälpa dig i din ångest.
Men du vet att kärlek hjälper. Jag älskar dig. Du är inte ensam.
Jag är stolt över ditt kurage, ditt lugn och din attityd
att finna dig ditt öde.

- Min älskling, jag hoppas kunna lära mig något av din kamp!