Han säger att han är ett monster.
Fast monster inte finns.
Men han finns.
Hans tankar om sej själv,
som stjäler hans tillvaro.
Som en galen vind
som rasar i en trasig själ.

En själ full av hål,
som ingen täppt igen.
Ett sårbart väsen,
som inget sett.
Nu skriker han,
för att göra sig hörd.
Och han hörs och han finns,
och jag är hos honom.





/ Clara-Fina