Säg mig
hur var det när du var liten
kände du dig också ensam och annorlunda

kände du också skräcken som en sten i mellangärdet
eller blundade du och drömde dig bort
till en annan tillvaro

sträckte du ut din hand
till människor som inte låtsades se
när du långsamt bröts ner



Säg mig
hur är det nu
lever du alls

hör du också rösterna i ditt huvud
som cementerar dina steg
fast i gyttjan du en gång kom ifrån

jag är din jämlike
a partner in crime
vi begår ständigt övergrepp på oss själva



Säg mig
är du lycklig nu
åtminstone lyckligare än då

vi sjunger gårdagens sång
med mjuka stämmor
unisont ut i natten

vi mässar om vår underdånighet
där vi går på rakt led
när vi marscherar genom fattiga liv

_____________

liksom robotar
med inkapslade själar
utan mening och utan mål

rör vi oss framåt...