I går var jag ännu
en viktig personage, som
firades som den avgående chefen.
I går stängde jag den sista gången
mitt arbetsrums dörr. Jag blev pensionerad!
Denna frihetens dag hade jag ivrigt väntat!

I morse ringde väckaruret inte.
Jag stannar hemma.

Telefonen på byråbordet ringer inte.
Inget pling på datorn.
Ingen majl.
Ingen tar kontakt med mig.
Ingen ville fråga mig om råd,
som ännu igår var eftersökta, värdefulla.
Ingen aktar nu mina åsikter?
Jag var organisationens mittpunkt.
Det var ett nytt läge, förut oerfaret.
Omkring mig härskade en djup tystnad,
en förtrollad tystnad?
Jag var inte död, jag tänkte, kände och undrade.
Jag kom för första gången att tänka,
är pensionstiden av detta slag?

Aldrig tidigare hade jag kommit att tänka på
en sådan överraskning.
Jag hade över en natt fallit till jordytan,
Jag var utanför alla förra nätverk.
Det var en momentan katastrof.
Men det innehöll också en resurs!
Man borde inte bli förlamad, när man är nedslagen