Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Du tänker tillbaks på tider som flytt Alla människor du mött


Du ligger där ovetandes över det som har hänt dig

Du ligger där ovetandes över det som har hänt dig


Du tänker tillbaks på tider som flytt
Alla människor du mött
Alla har varit dig olik

Du har förbannat och klagat över deras sätt
att vara som människor
Att dem inte kunnat acceptera dig som du är

Du ligger där i sängen
Dina armar och ben är borta
Du känner ingen smärta

Du sluter dina ögon
Inne i ditt huvud spelas en knastrig film från din barndom upp
Det är vinter
Snön vräker ner
Lyktstolparna vajar i den hårda råa kalla vinden
Dina ögon tåras

Du är ute på isen
Men din pappa
Ni sitter på varsin fältstol
Ni har borrat hål i den hårda isen
Vattnet är blått
Så levande
Så behagligt

Ni hakar på deg på kroken och sänker ner kroken i det lilla kalla hålet
Brrrrr så kallt det är
Din pappa säger att det här var det goda med livet
Att sitta där ute på sjön
Allena

Din pappa säger när jag var liten så tog min pappa alltid ut mig till sjön på vintrarna
År efter år
Vi satt nästan på samma ställe varje gång
Ett lyckoställe som din pappa sa
Där fångsten var rik
Nu satt jag här med min far likt han gjorde när han var liten


Vi drog i våra spön
Upp och ner upp och ner i det kalla men ack så vackra vattnet
Vi satt där länge
Njöt av tystnaden

Du vaknar hastigt upp ur ditt drömmande
Dom vita rockarna kommer
Dom ger dig en lugnande spruta
Dina ögon tåras

För du har inga armar och ben
Du känner ingen smärta




Fri vers (Fri form) av tarabanko
Läst 658 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2011-02-10 18:28



Bookmark and Share


    ej medlem längre
vilken otrolig vänndning på slutet. trodde han skulle dö. men det gick bra ialafall.
bra skrivet
2011-03-11

    ej medlem längre
Wow, fantastiskt skrivet!
*applåderar*
2011-02-13

  Anjelica
Kan tänka mig att det är så många äldre känner.
Kroppen faller samman men minnena från barndomen består.
Som en tröst och som skydd.

Jag tror att barndomsminnena blir allt starkare för att man ska kunna somna in omsluten av lyckliga dagar.

Mycket fint skrivet.
2011-02-11

  Mangal VIP
Snabbt dras jag in i en film som målas upp av dina ord. Bättre än så kan det inte bli. Fångad och glad över detta. Kanon helt enkelt!
2011-02-10

  Izabelle Holmgren
En väldigt, väldigt stark text. Det sitter i kontrasterna. Hur det växlar mellan en sjukhusmiljö (hurv för vita rockar och sprutor!) och det fina barndomsminnet.

Det sistnämnda påminner mig väldigt mycket om när jag brukade pimpla med den manliga delen av min familj som flicka. (låter som om jag är 100 år gammal, haha!) Personligen ville jag bara åka skoter. Men jag känner igen mig. En varm känsla trots kylan!
2011-02-10

    Silverbjer
Oj oj oj... Vad vackert målat! Dina minnen lyser, men ack vilket tragiskt slut. Starkt och vackert!
2011-02-10
  > Nästa text
< Föregående

tarabanko
tarabanko