Tre generationer,
tre erfarenheter.
Hennes mormor, min svärfar, min egen maka
Är det Skaparens miserabla, uslaste pina, som drabbat oss,
att avtyna, att utmärglas och att falna bort.
Till slut faller hjärtan och veknar sakta, tankspritt i glömskan,
varifrån det ingen återkomst finns .

Mången glömsk som klarar ej i vardag
kommer in ett uppfattande vårdhem
Det var deras fall också.

Hon hade ännu nog för henne typisk
sunt bondförstånd och verklighetssinne.
Hon skrev hem
med hjälp av verksamhetsterapi,
ett sista hjärtslitande brev.

Kära!
Hämta mig hem!
Berätta mig, varför är jag här?
Människorna här är okända och främmande.
Kläderna på mig är främmande.
Jag tror att jag kom hit först igår,
är du snäll och tittar i almanackan.
Var är alla mina grejor?
Var jag sjuk eller endast annars olycklig?
Bekymmer för mina pengar sysselsätter mig,
skattedeklaration och kvittona,
därför måste jag tömma alla skåp.
Vill du lyssna på mig och berätta mig
var bor jag eller tycker du att jag är underlig?

Ta mig hem!

Vårt öde!? Internen i vårdhemmet?