Det samlas damm
jag är lager på lager
av sådant som en gång
varit levande

lösryckta trådar
av ett nystan som en gång höll ihop
runt en kärna av saknad
då kärlek reades ut på fyllan

jag brukade skriva
smärtan lindrades av orden
som fick ta plats på ett papper
synas som bokstäver men ingenannanstans

men om jag skulle skriva ett brev till någon
för varje gång jag tvivlar
skulle orden för länge sedan
blivit förbrukningsvaror

föråldrade i den tid
av gemenskap
som har gått förlorad

jag är beroende av ruset
av det knark
som ger mig lyckan åter
då jag blir bekräftad

nu är jag omgiven av förgyllda troféer
som på ett eller annat sätt
blivit till
i jakten på kärlek