Jag fick aldrig välja

Det som etsat sig fast
är en stumfilm i min hjärna
Korta minnesbilder
Som en polariod jag inte kan slänga

Blicken i spegeln efteråt
Ett tårstrimmigt ansikte
Mascara på kinden
Vad ser man i ögonen på någon som just förlorat sig själv?

Innan man förstår vad som hänt
Det som bara händer andra
Möts av en overklighetskänsla
och jag försvinner bort från alla

Tunga andetag i mitt öra
Din tunga och dina händer
lämnar spår som är borta nästa morgon
Men ärr som stannar en livstid
Jag kan aldrig glömma

Smärta som får en att skrika rakt ut
Sorgen lämnar mig i en hög på golvet
Timmar passerar utanför
på insidan är allt ett vakuum
Hittar mig själv på golvet i duschen
Man kan inte skrubba bort ett minne

Inte tusen ord kan sudda ut en enda minnesbild