frälsta satanslakejer
slickar i sig efterdyningarna
av godhet och ondhet

tomma skal slår mot stranden
vinden visslar knappast
min melodi

fragment slits i stycken
präster delas i tu, i tre

avlägsenheten gör ensamheten
lättare för eremiten som knaprar kaffebönor
i ensamhet

avsågade händer - igensydda läppar
jag tittar i vägen och tömmer mig själv