När jag lever, existerar jag ,
är jag inte död.
När jag är död en gång,
existerar jag inte mera, jag lever inte!

Är dödsfruktan, dödstanken
svårare att uppfatta än själva döden?
En överlämnar sig i dödens händer lugnt
som om han väntat det länge,
en annan kämpar ängligt.

Oftast ger döden sitt hugg åt dig
överraskande.
Då finns det inte mera sentimentalitet,
tiden att vänjas är slut.
Ett ögonblick och jag kan vara borta!
Döden är vinnaren, befriaren
oväntad ofta även nådig.

En gång då döden träffar dig
ger den inte efter.
Döden tar dig i sin hand,
leder dig med sig,
greppet är fast, du följer med
ville du eller inte.

När döden har anlänt,
får själen vingar, försvinner dit,
varifrån den en gång även kom.
Allt känns stå tomt......
En djup tystnad och frid råder

Döden är mäktigast i naturen.
Att dö är naturligt.
Frukta inte döden!

© Heikki Hellman