Kanske är allt det här en dröm
kanske är det John Blund som tagit mig till detta
ingenmansland
kanske kommer mina tårar
penetrera plasten som omsluter mig.
Släppa mig lös.
Göra mig hel igen.
Kanske kan bara en liten tår,
utföra under,
flytta berg,
väcka mig till verkligheten igen.

Kanske är en tår vad som släpper mig fri,
mekaniska armar som gripit tag
lindat in mig i cellofon.

Men då måste jag fälla en tår
något jag inte får,
tårar är vad som halverar det som var helt
och de kan ödelägga liv
om man låter de komma för nära,
bli för verkliga.

Då finns det ingen väg ut
bara tårar som rinner
mot ett obarmhärtigt slut,
och mot en ödslig sten,
faller en droppe ner.