Ljuset vinner över mörkret.
Jag vaknar igen, Nallebjörn, till liv.
Upp vid gryning
till vila vid skymning.
Jag lever i soltider!

Det föddes mera distans
till mitt förflutna, eländiga liv
under det långa vinterdunklet,
bedrövelsen lång som evigheten
tycks att ha gett lite efter.
Jag var rädd att bli krossad
under min sorg
innan jag möter
ett nytt livsskedes förebud.
Jag lärde mig att glömma.

Vårblommor har blivit
mina vänner i ensamheten.
om än de icke talar till mig
ler gullvivor mot mig glatt.
Jag planterar snart
livets stamknoppar
blåa och gula, blåa och vita
violer i mina blomsterlådor.

Jag väter dem med livsvatten.
De vaknar till liv tacksamma.
Jag uppstår även med nya krafter!