Vad är det med vår civilisation egentligen? Vad betyder allt det som ingår i den, alla saker och ting, allt grävande och bökande, alla människor och deras förehavanden om allt allt. Vad säger detta oss om vad det är? Vad är hela grejen? Om man stannar upp en stund och bara funderar. Om man kunde ställa sig helt neutral en bit ovanför allt, och göra en bedömning om vad allt ska vara bra för. Så som man skulle göra om man bygger något där strukturen vuxit såpass mycket att det inte längre omedelbart går att omfatta samtliga detaljer i den, för att göra en uppskattning om strukturens funktionalitet. Man kanske vill klättra upp i ett träd och så skaffa sig bättre överblick. Denna slags överblick över något som man har skapat är nog en inbygd reflex, näst intill. För om man endast bygger ett hus, så vill de flesta se det från avstånd när det är klart, för att bedöma hur det tar sitt uttryck i den närmaste omgivningen. Grannarna har ofta också vissa åsikter om ditt husbygge, de vill oftast inte att den ska sticka ut allt för mycket från den lokala traditionen, och att den även på andra sätt ej allvarligt påverkar deras liv. Om jag släpper ut mitt avlopp rakt ner i deras friskvattenbrunn så kan man förutspå bekymmer med grannsämjan. Men om vi nu ser på hela alltet en stund. Vårt gemensamma bygge. Vi stiger ovanför hela jordens allt som av människan är åstadkommet. Om vi nu äntligen ger detta förehavande högsta prioritet och alltså äntligen är igång med att revidera innehållet i den västerländskdominerade civilisationens totala struktur, kan man väl passa på och ge denna undersökning lite tid, och bedöma rubbet genom att sätta det under maxilupp. Bedöma nutidens precis alla existenser och företeelser. Nu kan det vara så att detta projekt kan övergå en människas förmåga att omfatta, men har vi byggt det så kan vi också bedöma det. Vi kallar in tillräckligt med folk bara, från alla världens hörn. Säg att det där huset som du byggt åt dig själv är placerad ovanpå eller vid kanten av ett enormt lerfält och en flod passerar i närheten, så kan man förutspå olika scenarier av bekymmer, förr eller senare. Detta kan vi se från vårt ovanförperspektiv, då vi där samtidigt har tillgång till all den utrustning som står till vårt förfogande i den tid vi lever i. Om vi nu gör detsamma med hela rubbet, civilisationens samtliga förehavanden och företeelser. Vad ser vi? Kan det finnas skäl att fundera om detta står på osäker grund? Kan allt plötsligt börja glida ner och ta allt med sig i raset. Säg nu att vi har byggt vårt hus vid foten av en vulkan, och denne just har börjat mullra, vad gör vi? De flesta skulle nog lämna hus och hem och endast ta med sig det viktigaste, barnen, husdjuren, pengarna och fotoalbumet. Men vad gör vi om vi nu från vårt ovanförperspektiv skulle konstatera att hela vår civilisation konstateras riskera akut kollapsa. Vi kanske bedömer att vi har 50år på oss, att ta med det viktigaste. Om vi nu spetsar till det väldigt mycket, och lämnar ut lite detaljer om vad vi fick se från vår undersökning, exempelvis att hela jordens ekosystem med största sannolikhet kommer att totalt kollapsa inom 50år och att jorden kommer att bli för liv näst intill helt obeboelig. Vi fortsätter att spetsa till det och tänker oss att vi ej har några bra alternativa lösningar andra än att flytta under jord där vi kommer bli helt beroende av att kretsloppslösningarna fungerar perfekt över mycket långa tidsepoker. Vad tar vi med oss däruppifrån då, från den gamla civilisationen, ner till detta konstgjorda ytterst känsliga underjordiska ekosystem. Sig själva, barnen, husdjuren och fotoalbumet? Knappast, det lär inte få plats under jord, att ta med ner allt det som alla anser sig behöva för att alla 6,5 miljarder människor ska bli nöjda, att alla ska kunna få ta med sig allt det som är kärt. Vad göra då? Känns inte det som att denna situation är högst oönskad, och att vi egentligen inte ens i tanken vill utsätta oss för den? Men om nu som idag fler och fler allt högljuddare varnar för att detta är precis vad som eventuellt kan ske, kanske det skulle finnas anledning att ta detta på största allvar, och börja vidta per omgående nödvändiga förberedelser för att förhindra en eventuell total kollaps. För vi vill väl inte chansa? Jag vet, jag vet.. du har precis köpt en villa för 5 mille och orkar inget annat än att fixa jobbet, träningen och planera för din utställning och ibland umgås med familjen och du sparar ju faktiskt för thailandsresan. Men om detta allt är hotat? Visserligen kan man stoppa huvudet i sanden och säga att, "äsch, dom där typerna som gastar om problem luras nog bara, jag vill ha lugn och ro, för jag orkar inte bry mig, just nu. Men när det börjar mullra och allt är försent, är det då som vi ska orka och ha tid över. Med bilan hängande över nacken är det visserligen lättare att både lova och ångra. Men är det nödvändigt att alls tänka i dessa banor, på allvar? Att såhär måla upp scenarier som inte är de som just nu är synliga och rådande, kan det finnas fog för att göra det ändå? Även om det stör dagsrutinen på ett mycket enerverande och irriterande sätt. Lite som tandvärk, man vet att det kommer bli mycket dyrt. Detta är min fråga till oss alla idag. Må vi gemensamt besitta mod och ha tillräcklig förmåga till råd för att fatta rätt beslut om sådant som gäller allas vår framtid. Förresten, vilka saker från vår civilisation tycker du att vi ska ta med oss ner i underjorden? Fotoalbum? Ipaden?