Jag låter en tår skapa sin väg längs min kind
jag låter ett leende gro i glömskans land
jag låter en falsk tanke glida genom staden

Din hand stoppar tårens väg som en stilla vind
Dina läppar trycks mot mitt leende och du höll om mig med din hand
Du och åter du är det som skapar tankeballaden

Jag viskar orden överallt
Jag stannar och suckar djupare än vatten
Mina läppar är låsta i underlighet

Din själ ler över mig där jag står i allt som är så ödsligt kallt
Du fångar upp mig när jag faller efter kraften
Du fyller mitt hjärta med uppenbarlighet

Jag älskar dig likt solen älskar sin himmel
Jag bor i dig
Jag gråter med dig likt regnets vackra grund

Du lever med mig i det vi kallar vimmel
Du bor i mig
Du fäller tårar likt vattenballaden över Stockholmssund

Jag lutar mig mot mursten efter mursten i denna gamla stad
Min hjärta klampar sönder var gatas grund
Mina tårar täcker varje gatubrunn

Du fångar upp mig överallt i mina drömmars kaskad
Du river upp såren du läkt i mitt drömmars sund
Du slänger dig efter mina tårar var evighetes sekund

Jag ropar efter din hjälp men hinner säga farväl
Jag sparkar sönder vårat kärleksdrama
Jag drar mig bortåt

Du brister i både kropp och själ
Du försöker mig tillbaka dra och krama
men jag har redan sorgset dig förrått