En pilgrim gick för att söka hjärtefrid,

Ut i öknen färden bar.

Där var hon i flera hundra dar.

När denna pilgrim kämpat mången strid

mot hetta, sorg och törst

endast hoppet henne bar.

Hoppet att en dag finna tröst.

Att än en gång höra denna röst,

som en gång sa: Du är min älskade, min vän.

"Kom till mig,in i min famn

Aldrig ska jag låta dig gå in i öknen igen.

Varligt ska jag smeka din kind och viska ditt namn."

Men ännu söker denna pilgrim efter vatten,

än så kämpar hon mot den dunkla natten.

Ensam går hon i denna värld.

Men hopp och tro är ljus på hennes färd.