När tusen stjärnor skimrar från himmel mörk och kall
Föds Messias i ett litet stall.
En stjärna tänds att lysa väg för pilgrim trött av färden,
Att lysa hopp för var vilsen själ i världen.
Maria vyssjar stilla litet Jesusbarn, torkar bort en liten tår.
Tätt intill Maria, i vördnad Josef står.
Tystnat har de tusen änglaröster, herdar vallar åter sina får.
Långt i öster tre vise hemåt går.
Men från Rama ljuder ännu skriken, gråten från mödrar utan tröst
På deras späda, makten släckt sin blodtörst.

Mångtusen bränder härjar, lyser upp en himmel mörk och kall.
Mänskoliven skördas runt om världen all.
Krigen flamma till ljudet av explosioner och tomma magars dån
En mor på flykt, tröstar sin dotter o llle son,
När nattens mörker tätnar skälver sonen till av hunger och ger opp.
Ropet stiger mot den klara stjärna: VAR FINNS HOPP?
Tystnat har skratten, sången och släckta är ljusen i härjad stad.
Där är inga klappar eller tomtar av choklad.

När natten är som mörkast och pilgrimsfärden tycks för tung o lång,
Ljuder, genom alla tider, ekot av änglars sång.
När Jesusbarnet föds i dig och mig, stiger från hjärtat bönens ord:
O Gud, giv oss hopp och frid på jord!
Då skall ej spillas mera blod i strid, tomma magar mättas. Du helar våra sår.
Med varsam hand skall du torkar varje tår.
Ja, evigt strålar Betlehems stjärna. När allt syns mörkt och kallt
Hörs den viska att hos barnet i Marias famn finns hopp… trots allt!