så rinner stålgrå obearbetad sorg

utmed och i din själs alla skrymslen

inte svart, inte röd utan stålgrå

färgen som blev din egenkänsla

den om att inte få, våga, ska, visa

de rätta känslornas färg

vem är du? vet du det?

jag vet vem du är

lutar mig långsamt fram blåser

en kittlande vind i ditt öra

viskar ditt hemliga namn

det jag skrivit på den vitaste

av stenar förvarat åt dig i det

allra heligaste i min himmel

din himmel oxå

var inte rädd

de säger att jag

straffar de som hatar mig

i tredje och fjärde led

straffar är inte rätt ord

man kan ärva sina föräldrars

elakheter, ondska, men i allt

så finns den fria viljan

men man glömmer det viktigaste

att jag bevisar nåd i tusende led

för den som älskar mig, och sätter

sin tillit till mig

du kom till mig, du blev född på nytt

du tog din tillflykt till mig

sen har du försökt att arbeta dig

fram, försökt göra ditt bästa

men nu står du här, med din

stålgrå sorg, din gråt gräver

sig allt djupare i ditt redan

så sargade hjärta

vännen, mitt barn, ditt bästa

duger inte, du kan inte göra

någonting för mig, ingenting

och ju mer du försöker ju mer

misslyckas du, varför?

därför att när du tog emot mig

och omvände dig, så förlät jag

alla dina synder, även de du

ännu inte gjort, mitt blod utplånade

all din synd, och det vet du

men du utbrister då och då

och på sista tiden har hela din varelse

ropat: det goda som jag vill göra

det gör jag inte, men det onda som

jag inte vill göra gör jag ändå

vem kan rädda, frälsa mig från denna

dödens kropp? vem?

vet du, jag har redan gjort det

jag tog inte bara dina synder på mig

på korsets trä, utan även dig, din gamla

natur, den som du så nu gärna vill bli kvitt

den är korsfäst med mig

du förstår, om någon är i mig så är han, eller

hon en ny skapelse, den gamla är borta se

något nytt har kommit

du förstår, så länge du försöker att uppnå

något gott i mig så hindrar du mig

är du tillräckligt trött nu på dina egna gärningar?

har du ropat tillräckligt nu?

för jag vill inget hellre än att du ska ge upp

och låta mig leva genom dig, min ande i dig

vill bära god frukt, min ande, den helige ande

vill fylla dig, hela du, hela dig, jag och anden

är ett precis som jag och min fader är det

så låt mig nu vandra, leva ut mitt liv i

dig med alla dess färger, nådens färger

låt de stålgrå monstren, färgen, den kalla

vara kvar där den hör hemma, på korset

där jag dog, och du med mig, ditt gamla jag

låt mig fylla ditt nya jag, ditt uppståndelse jag

för du förstår, när jag uppstod så gjorde även du

det, det är det dopet symboliserar

man begraver den gamla människan, och

står upp ny, helt ny, med ett hjärta som jag

skrivit min lag i, inte längre på stenar, eller

stenhjärtan, utan i ett helt nytt hjärta, mitt

hjärta, i dig

mitt barn, jag böjer mig fram blåser en vind

i ditt öra, viskar, ge upp, och ta emot nåden

att bli, vara ny, helt ny, du har ropat länge nog nu

låt det stålgrå, stanna kvar i graven, kom vandra

med mig i livets alla färger, och vet att just du

gör så att jag visar nåd, mot tusen generationer

i dina släktled, hur tror du annars alla de dina

ska bli räddade, du kan det inte, men jag kan

och gör det, jag har redan gjort det

jag vet att du har fått lida mycket, och även

kommer att få lida, för att du valt mig, att följa

mig, men nu vill jag leva genom dig, ge även

ditt lidande en mening, så att du förstår orden

att allt samverkar till det bästa för den som älskar mig

det gör det, inte det näst bästa, utan det allra, allra bästa

men jag ska oxå ge dig sån glädje, sån frid som övergår

allt förstånd, mitt i stormen kommer du att få jubla

du förstår tiden är kort nu

jag kommer snart igen

mycket snart

kom mitt barn, låt mig vandra i dig

världen väntar på oss

kom, kom, kom

kom.......

kramar från din herre Yeshua

eller Jesus som jag kallas på

ditt språk... kom...

kb