Bara
När jag är stolt
När jag har självförtroende
Står på toppen av världen

Vågar jag kalla mig poet

Bara då, då jag ser mig i spegeln
Och en vacker ung kvinna ser tillbaka

Vågar jag kalla mig poet

För hur fräck är inte jag
Att kalla mig något så lidelsefullt
Smärtfyllt och magnifikt
Som en poet

Någon som berör andra
Bjuder ut av sig själv
Så att andra kan suga liv ur mina blödande artärer

Något så passionerat vackert som en martyr

Så
Jag undrar vad jag ska kalla mig nu?
När jag undviker min egen blick
Vill inte se tvivlet jag vet jag kommer att finna där

För om jag inte är en poet som skriver poesi
Vad är jag då?
Utblottad i mörkrets timmar
Rädd för mina egna skuggor

Vilsen i balansen
mellan
Att beröra människors inre
Skaka om deras väsen
Så att de kan fyllas med något nytt
Och
Att tömma mig själv
På allt det onda

En poet utan mod