nope njet och näjjä! - och inga svar ska du ha, ej heller debatter hava jämte vare sig östersund, västerås, söder- eller norrtälje
oavsett om det är idag världen vänder

det är bara urbaniserat fnatt och mer än så

det är bara centrallokalt tjatter

vi gör

en och en halv
varsin latte när det vrider mot nordost

när du letar kokos
med din tungspets

där kom det
rätt upp och över varje gupp i samtalet

vad sa du, sa du

när du vänder dig bort
sneglar snabbt

ritar bordets ådring med fingret
helt fel

med tjälpiken redo att döda varje "men"
med paraply för komplimanger lindade i marsan

jag
har

skal på

ordets blyrustning

ska inte angripa
nästa sked med svammel
bara fälla broarna

Men

Och

när du sveper öga
över min smyckedolk

oh grädde 
på sista droppen där, men
du talar om djungler
retar katten till krumsned

läser du servetter

sen vända och rätt ner i djupaste grav
och en krypta till

jo tack, socker mjölk
men den ska vara vispad

spiraltrappan utan räcke
ner
bottna
vänd upp

tre steg kvar
du nekade kaffe då

jag såg månen gå upp på tvären
innan jag förstod

minnet av dina leenden
där i knät

för månne kanske toppen på tycket
hann växa
fann sin egen pik och rycket kom av sig

stjäl dina men
stoppar dom i min servett

vad sa du

suger du av skeden
framför mig
reciterande raser råd och rön

minns dina sök i en tom hall
nej, inga viadukter där heller

inte ens under bordet

jag lämnade min rygg
där i snaran snodd

inte heller bland kaklets fogar
inte ens brofästen
och jag har sökt

dom sätts med spett
och slägga

eller envishet

håll in tungan

nya sätt ja

ja ok ja
nya sätt

grädde kokos
och darrande ögonlock

sätter mig
på mina händer

kanske lammens stinna buk
berott på alla vägars Utan Slut
för vem vill vara utan riktning
i en värld av oändlighet
även om stilla är ok

vem vill resa på en plastad karta när
diktning tar dig in
i dig

över en latte
grädde 

kokos och toppad njutning

när släggan
faller ljudlöst
skingras målens önskan

regnar vägar fritt säger du

du har kokos på hakan
också

ibland frågar hon sig;

varför har vart relevans
när vem
ändå inte är där
och hur är när och varför en fråga 
om vad inte ens är en vikt att väga in

just för att varför
aldrig ens existerat

så klart fick hon inga svar
när hon talade gåta

finna och förlåta
på ett café i kosmos

så klart det är klarspråk för en kräftig
att tillämpa svammel trots behov
av vandring säker

en och annan nyp i sidan

det är för enkelt
att säga Amen

klorna vilar
skalen läker

så klart det är en gåta
när ordet
ännu inte lever

Ja men
säger du och tuggar grädde

jo jag vet
ett klart övertrasserat konto
för fil o så fi, aa me' KNUFF

grävt startgroparna

ibland talade hon klarspråk utan skal
men det var längesen nu

nästan som om aldrig

för lugna vatten oroar mer
än havets fulla storm

och

så är det det där
men

startpistolen

¨

så klart

dimma dis och dås
dröser av diffusa dogmer

draggat haven med dina konster
monster på din fönsterbänk

snaran

men nu
är det kokos

så klart
aldrig klarspråk

stormar ska ses
från stormögat
för att förstås

när du börjat andas längtan
igen

så klart som nattens stjärnor
föregås natt av skymning

skina de som skina bör

när verkan slår orsaken
i spillror 
kan man aldrig veta
i förväg

utan förvarning

stormvarning
på lugna vatten låter högt

plocka
laga minimala måstens mönster

och en liten
i mungipan

trodde aldrig du skulle ta det sista

dröser av blinda ögon
dimma dis och dås

vårt bås vid fönstret

tungspets läppar
vad sa du igen

jo ja, så klart
som nattens stjärnor
skalar jag när skalet ska
av

inte förr

och en sista
på nästippen

du förstår
det är nya lås på min dörr

*