Det var en kvinna ung

oftast glad och ljus i sinnet

men med mången sår i minnet

hon trängtade värme och om kärlek hon sjöng.


Så en dag hon träffade en man

även han med sinne ljust och glatt

ännu kände de ej till nån natt

De drömde om kärlekslyckan ren och sann


Men ödet ville annorlunda

många tårar utmed deras kinder skulla strömma

hårda orden mellan väggar eka



Men om natten när de blunda

Händer det ännu att de om varandra drömma

Nattens drömmar kan ingen dem neka