Körsbär,
du väntar hela vintern.
Dina slaka kvistar, nästan svaga,
nakna som avlidna.
Men nej, du drömmer fortfarande.

Dagen vinner natten,
sunnanvinden bär
annalkande vårens dofter till dig.
Du uppfattar att nu är din tid.

Inom kort, helt små blomsterknoppar
först sväller snart då solen värmer
och lockar dig till liv spränger
ditt hela väsende i tusende blommor.

Dina blomrika kvistar sträcker sig fram
vita, i rikt mått, uppåt och neråt
dina blommor slår ut i alla riktningar.
Du är vårens vita, ståtliga brud!