smeker dina fingrar med mina löv
 (böjer mig)
 du sjunger med vindarna –
     (stormarna och jag)
planterar kaststjärnor, landminor (hemligheter)
    hör vaksamheten kisa i vinddraget
låter hösten / bära dina svar och gömma dem
                    i ointagliga kastanjefort och
               torra rasslande döda
            ( n y p o n b u s k a r )


          du jag oss vi
tårar av poesi, nyplanterade (sönderexploaterade)
    som träd / söker ständigt
             nya himlar      (med rötterna – )
  sträcker oss      (nedåt:   flätar samman)
        grenar, nätverk – undervattensljus
               längtan: ett ljus som smakar
          vingar, vi bryter upp
                              efterlämnar    
      idel tomhet – två vackra kroppar
           u   t   s   t   r   ä   c   k   t   a

på flykt      – som moln / jagar över natthimlen
      på flykt       – väger inte mer
                ä n   g r y n i n g e n .


          vinden
      (kysste dina kinder)
efterlämnade      /      blodrosor i huden
               (ögonen och sinnet)
          vattenbarn – jag färdas
     i ditt minne      /      en tankfull
          s ö m n g å n g a r f i s k
  dröjer kvar (ännu en dag)

      skyndar långsamt mot döden och
                        finner mig själv
     i någons omfamning, någons ögon
             någons bortglömda skulder
        (dina besvikna läppar)
               hungrar efter att vara –
          något annat än tomrum




       masker av dödas ögonlock
rosenröda, avrättade –  (döda döda döda)
                mitt urverk av bortglömda
           (  g  u  d  a  r  )



      nakna kroppar, nära nära
                               (vilar)
likt utbrända stjärnor / sover och drömmer
                 om solarna –
           (du och jag)

                      borde gå ut och
       s l u k a   h i m l a r n a
                       (imorgon)