I.
       och med språket
  som den levda
kroppens / expansion
        i världen
    (svalde jag / dina ord ? - )
 växte; gjorde dom till mina

           s e m i p a r m e a b l a
osmosverkligheter - frånvaron av nästan ingenting
   (längtan skriker; vänd dig om och spring!)
      bort, långt bort från allt
 sjukdomen kallad livet och alla kalamiteter;
     alla begränsningar, alla omöjligheter
 mina vallgravar runt ointagliga ord; murar
      (högre än himlen tjockare än pansar)
  hennes tomma pillerkartor       utan riktlinjer  - 


II.
           fyrverkerier / eller bomber?
       (det lyser, det lyser i människorna!)
             i deras släckta fönster
        och jag, jag står utanför
               står utanför mitt eget
         och väntar
          väntar tills jag vågar
                 titta in -

    fast det är mörkt och
 svårt svårt såjävlasvårt; nästan omöjligt - 
     nästanomöjligt -  att komma hem
  att komma hem och bara
          bara ha ett hjärta

  (men vad mer kan man göra om inte bara)
          fortsätta fruktlöst försöka
      h o p p a s  /  p å   n å g o t


III.
     något starkare än ångesten - han
              förjagar / alla hennes
                    s k a v s å r s m i n n e n
              (av förfluten tid)
          som försommardagar, flygande - 
   innan han ens slagit upp ögonen
kräkfjärilar -  missiler; alltför lyckligt ovetande
                   (om tankarna, simmande)
               tyngda av smärtan
                                 n e d å t :


IV.
    jag hör inom mig vad jag hör utanför
  jag ser inom mig vad jag hör utanför
         (jag kan inte höra mig höra)

      hon eller jag - aldrignågonsin     ( vi - )
c h i m ä r a    /   e f e m ä r a
            antände luften andades luften;
       ur maskiner, kanyler -  ärr som man skyler
                      sånger från djupet
              (av mitt krossade struphuvud)
röst utan röst och ord utan ord
      mitt artificiella liv; redan förbrukat
                   sönderrivna lungor / visslande
         JAG     ÄR      TRASIG  -  
            (går inte att laga igen; är inte ens)
     delägare av min egen kropp


                 och gud sade;
         fuckoffjävlaslödder


V.
       stinkande sterila -  psykofarmakaapostlar!
  tusen desinficerade / bortförklaringar i en pappmugg
    (tom på känslor men överfull med ursäkter - )
            återvunna livslögner, självmordsänglar
     garanterat fri från mänsklighet
           (vad nu det skulle kunna vara / annat än)
                         - b u d g e t p l a c e b o


VI.
       en vit för mamma och fem blå för pappa
  tjugo kartor runda glänsande för ångesten
                 (DUKTIGFLICKAFORTSÄTTSÅ -)
       sju avlånga matta för demonerna och
            valfri mängd för alla

               alla jävla gånger livet inte varit
       mycket mer än fruktlösa
                 spadtag i frusen jord - 
   (alla gånger man liksom inte
            orkat inte kommit någon vart)


VII.
         jag undrar när ni ska förstå;
     jag behöver inte era diagnoser
                   era tomma jävla ord
             jag har mina egna - 
          ( självmord och psykoser )
  jag klarar mig själv, jag gräver min egen grop
           av hat eller längtan eller kanske
               kanske någonting annat - 

självmedicinerar / med drömmar som jag stulit
             i hemlighet         från tovorna i hans hår - 
                        allt för att slippa vara kvar
   i ekot av det nummer dom gav mig
              den jag aldrignånsin var - 



VIII.
     tänk att finna någon / en dag
(jag drömmer om)
             n å g o n - 
    någon att känna svindel rädsla glädje
           någon som inte fruktar
   vare sig sorgen i mitt leende eller skrattet
       i hennes sorg
tänk att finna någon / en dag
                 (jag drömmer om)
            N Å G O N   ! ?  -
   någon som visste


              tillvaron; en invand automatisk
                               värld av misär
            (tills du hittar hit och lär mig hur man lever
         kommer jag att vänta där - )


IX.
jag är hon och hon är jag hon är jag är
     (som klibbig imma / på fönsterrutan - )
                u t a n d n i n g s l u f t:
          välmenande ord
              "ja ibland kan det ju vara lite tufft"

          VADDÅFUCKINGIBLAND!? - 

               det har väl aldrig varit lätt
       (för den som alltid sväljer /  fel jävla tablett)
  en själlös behållare av bortslösat skinn;
      - jag är utbölingen ni aldrig någonsin släppt in
                   hon som tjuvåkt men fastnat
               på livets stillastående vintertåg
                                         blivit avslängd
         utan att ens ha lämnat perrongen

          för första tusende och sista gången - 

            steg jag upp från rälsen
      (som svett, osande)
               rev sönder allt jag skrivit
   (strödde salt i sår som orden rivit)
                suddade ut namnen
på alla jävla lyckopiller och slängde kartorna
    vände henne ryggen och gick min egen väg
med livets sura smak fortfarande på fingrarna

   min konklusion och konvulsion; hon som räddat mig
              tills jag legat trasig i gräset - 
          (finns inte kvar men kommer upp igen)
                        någon dag lär jag mig kanske
          hur man går vidare, hur man motstår känslan
                den där känslan       av att kvävas i sig själv


X.
      men du vet, du vet att världen
 framtiden ligger framför våra fötter
  (du vet hur man ser och du vågar göra det)
         utan skygglappar

jag undrar vad du gör, undrar hur
      du förvandlar
   m a r d r ö m m a r n a
     (till sagor, som skärsåren)
desarmerar bomber och gröper ur dom
    istället för tvärt om

jag undrar vad du gör, undrar hur
      du förvandlar
   m a r d r ö m m a r n a
trycket över bröstet som jag vant mig vid
     (det där trycket som pressar)
 min röst ur munnen och
stjäl mina ord medan jag sover
  drar ut mina tänder och trycker in dom i huden
på underarmen  arrangerade
               som stonehenge;
      röda hånskrattande sårmunnar
ä r r v ä v n a d s h o  r i s o n t e r  - 


XI.
  och jag som tidigare bara hört stormarna;
livets trasiga tjut i begagnade lungor
     jag hör nu metallen
  sjunga i din underläpp
(det där ljudet jag aldrig hört förut
         men redan lärt mig älska)

tre iskalla ringar mot min andedräkt
            VI ÄR KÄRLEKSKANNIBALER! - 
så nära och så långt borta
    som elektricitet men ändå inte
( t o n å r s f y r v  e r k e  r i e r )
        imma – jag är en sådan där
 en sådan där som ingen ser;
      osynlig men ständigt närvarande
 återvänder jag
               varje gång du andas


XII.
    "allt är kärlek
  eller avsaknaden av den - "