d e c e m b e r m o r g o n  
den första, dagen efter
       eller kanske
    (den sista / likgiltigt – )
alla är ändå alltid          exakt likadana;
    (tomma hånskrattande oöppnade)
         luckor i bortkastad tid –

     d a g s l j u s ?
             (filtrerar)

   livsgnistor – ett rödaktigt dis
(en resa som aldrig blev av)
   en tidsrymd för stor för att överblickas;
ett solsken        jag aldrig lyckats se –
    dold bakom alldeles för tunga
(regnskyar andetag ögonlock)   

       något sticker och kliar
( alla medfödda / skavsår i hjärnan – )
   skinnet; nittontusen tillfälligt slumrande
             d e m o n e r

    hon vänder min kropp / rätar ut
lakanen och jag märker det
   (inte ens längre bara längtar)
längtar kremering själlös förstening
      (livlösa kyssar; återförening)
   kniper ihop ögonen och
               somnar om igen –
 
 
             så vad är mitt liv?
(vad är mitt liv om inte min död)
   min död idag, min död imorgon
 min nattliga flykt till landet ingenstans –
    fjärilens desperata sökande
(efter mening, kanske skönheten – elden)
 – kanske klarsynen / kanske ljuset
          eller sömnen, den eviga vilan –
   (natten är ung och ångesten tung)
          blicken fixerad i fjärran;
 en hopplös drömmare
        med häftklamrar i ögonen

   säg mig ängel; vad är min värld? –
             (eller vart)
      en blek och avmagrad
     kondenserad tanke;

  (som en dödssjuk)
för länge sedan uträknad –
        cancerpatient / i respirator;
   innan döden och före livet

på gränsen; varken på väg eller stillastående
    på gränsen; kittlande nära avgrunden
          ( så nära nu, såjävlanära – )
  så nära att det nästan blivit underbart


(vitt, allt är vitt – snöflingor av söndertrasade)
     ögonlock tvångströjor drömmar och journaler
 bevismaterial för min ickeexistens;
           virvlande; en storm av vissnade
    (obeständiga, skira)
 b e g r a v n i n g s r o s o r –

”kolsvart, bara blinkande
ambulansljus och luften
tjock av gas – ”


så många dagar som bara gått och så många
       dagar som den här;
   dagar som byggt maskiner för att krossa
 ett hjärta som borde funnits där –

      dagen efter, alltid den där jävla
 d a g e n       e f t e r  –
har ingen aning, ingen tidsuppfattning
             jag har förlorat
   (något – kanske hålet i bröstkorgen)
någon – kanske mig själv
               eller kanske
   någon annan –

skriker / i vanmakt
  (aldrig har det hjälpt, aldrig har något men)
        VAD FAN SKA MAN GÖRA? –
  (liksomvafan ska man göra? – )
  med alla dagar
        alla jävla dagar
     man skrikit livet ur sig –
        alla dagar som blivit
   alldeles för långa alldeles
 förjävlalånga och måste
      (kortas ner i lagom stora)

portionsbitar; översötad industrichoklad
 (”bara svälj dom allihop, glöm allt och var glad!”)
   vitrocksrecepten  mot känslor
mina tjugofyratusen hål i deras fabricerade bild;
   ett för varje gång jag känt mig
  (så ensam – såjävlaensam)

   så ensam att hon trott att hon ska dö
 men liksom aldrig gjort det


   jag är, jag vet men / vem är jag ?
          (eller vad – )
      fågel fenix med pappersvingar
 hon som tvärsäkert osäkert
      b r i n n e r   /   b a k l ä n g e s ;
   hasar ut från frysrummet

   i en felknäppt sjukhusskjorta;
ett oformligt liv flera storlekar för stort –
  och en lapp om stortån
     med adressen till evigheten

jag är, jag vet men / vem är jag ?
      ett kaosartat
   experimentellt varierande;
 stagnerande fartblint
    i c k e e x i s t e r a n d e –
  min kropp lysande
   som tjernobyl;
      (kontaminerat steril)
  en hypokondrisk skalpell som förlorat
  sin egg men som ändå aldrig någonsin
    kommer sluta
       skära er i ögonen

    (en instinkt; den skarpaste lockelse)
 tanken – på att lämna
         skönheten  /  bakom sig
      alla vackert utskurna

 kontraster – i underarmen;

         (allt det där)
   allt det där är bara spel –
 allt det där bräckligt bestående –
alla mellanrum och alla fula sönderstirrade
     (institutionstapeter) jävla människor –
  l i v s l ö g n e r !    
            alla dagar

    alla dagar man inte orkar
 orkar vakna till, bry sig om

fast dom vrålar
      på repeat genom persiennerna –

 
    men vad gör man då?
  ( hur gör man? hur andas man )
          utan respirator och hur
    sover man / med öppna ögon? –
 fast man inget hellre vill än att
        häfta igen dom för evigt –

  hur överlever man nätterna i sig själv
      i ett skinn där demonerna
  använt porerna som svängdörrar
  så länge nu att man inte längre orkar –    
           hålla masken på plats
      utan långa listor med recept;
  som skydd mot alla deras jävla
        b o k s t a v s k o m b i n a t i o n e r  –

   dom som tryckts på stenciler
              (dom som blivit)
   viktigare än injektionerna som övertalat
       viktigare än identiteten; namnet ni betalat

   (ursäkta men jag är trött)
 såjävlatröttnuskullejagkunna
    bara kunna få
 
spy
upp
hela
världen
? –




    (tänk dig, ängel –  )
 tänk dig att en gång i tiden
     önskade jag (faktiskt)
  faktiskt / att någon
      någon någondag

  skulle ta sig genom –
all min vinter, all min
           m o t v i l j a –

  ( att jag? – )
även fast jag inte såg skulle veta
    veta att du störtat
  genom natten intill mig bredvid mig
tänt molotovs på min grav för att lysa upp

       alla ändlösa nätter
 i kylan utanför människornas upplysta fönster
         så nära –


(så nära att det nästan blivit underbart)