”jag tänker födas
på en främmande plats
med ansiktet neråt –
och se havsanemonerna
vaja där nere”


I.

   r  e  g  n
(hennes utsuddande)
    konturer i motljus;

         (om jag bara kunde)
   liksom dra / en enda
            en enda rak linje

ett samband / mellan två
     (sammanbinda; två punkter )

skulle jag / skulle jag?
              (en dag)
          en dag dra den linjen
   från honom till mig
eller från mig till honom –

   r  e  g  n
(hennes utsuddande)
    konturer i motljus;
störtskurar ensamhet gravljus svullnader
  på tungan; ord för min hunger
jag hör inte / nu eller senare
                hans ord men jag hör hans röst
         (ett ensamt smattrande / eko)
   mot pansarglasen i hennes ihåliga
t o m r u m s h j ä r t a    /   e n s a m s m ä r t a

   i murarna – dom som sluter mig
(innesluter mig, påbörjar och avslutar - )
          kapslar in / tystnaden?
                 (ett språköra med tinnitus )
           öppen mun slutna avdelningar
blå vita matta och glansiga
      f ö r s v i n n e r   d  o m  ? –
       (någonstans djupt inom mig)
 apatins sterila livmoder – rummets
f r u k t a n s v ä r d a    /    o f ru k t b a r h e t
          övermäktiga, sjukligt dräktiga
            utåtbuktande / inåt;
(äter tapeter äter mig / mitt i natten)
    
         och mitt liv –
mitt liv ser ut som om jag gjorde inbrott
   hos mig själv varenda natt
      (detta kött är likgiltigt och kallt –)
läppar som skållats av språket skrattar inte

            o   r  d
    (hennes utsuddande)
namn på känslor som jag glömt
     något som fräter
      på tungan – regn
för min längtan; oförlåten
           (sjunker båten;)

och det här är sången
       om en flicka som kastat ankar
   i ett hav som fått punktering

II.
           (oseende / kvävande)
  den där evigheten – precisöverallt!

    något som läckte – livet?
            (försvann /  ut)
 ut ur hål läppar kranium  –  människor
     är inte mer;  har inget kvar till slut
     bara bönerna dom bett
        till gudar eller obarmhärtiga hav
    som sipprat in eller ut ur dom själva

   pulsen; minns den!
          taktfast forcerad; stålsatt minerad
 (ett liv i otakt med ostämda andetag)
      höjer hakan, blicken som en borr
glimmande storstadsögon
               (skådar i blindo / neråt)
        h i m m e l s d j u p e t   –

        i staden ingenting är jag
  ingenting; mitt
       i ingenting – skinn
  utan bekräftelse / existensberättigande
(hud av fängslat ljus; hennes eller min?)
   bleknade utfrätta / sönderexponerade nästan
 nästan / genomskinliga? –
          (benhårt förpuppade)

hemlighet;    en efterklokhet
                   äldre än framtiden
     (fjättrad i en stank av hud)
är jag / jag är
     våt och smutsig, förlist krälande blind
           k u v ö s f j ä r i l

en orkidé i rostfritt stål; synskadad i hörseln –
       (ser ingen mening)



III.
    men du
(du vet)
   du ser ju snart nästan rakt in i själen
och jag undrar vad du tänker
       (vad dina fingrar tänker)
                    när de färdas
  längs motorvägen som är min hud;

i ljussplitter stålull hudåkommor hjärnnätter bor
     mitt hjärta – slår med dödens mod
             (du vet)
det där med stubintråden,
       det du för länge sedan
     lyckats linda kring ditt långa finger
(fast jag inte begriper
          hur fan du bar dig åt egentligen –)

    h   o   n –
     förlovad med tomheten
 med varje finger;
                trevar efter vägen
    (den som går i alla riktningar)
alla utom den starka ljusa vissheten

                      vi har (hon och jag)
                 så många minnen
   kvar; tragedier drömmar – danssteg
            (frusna / kristallsekunder)
    kom för nära; krossa det!
         kom se mig gå under
(kom och gör det snälla sänk mig nu)
                     men  slut ögonen hårt
               mot vår annalkande upprepade uppretade
        g i f t  h e m l i g h e t  –

    har ingen kontroll, ingen aning
tanklös taktlös chanslös – kall och känslolös
      för någonting som är jag eller som inte är det
  ( ofta ibland alltid –  nu)
blir hon som jag och jag / som hon och hennes –
       danssjuka hjärna; lägger mig ner
orkar inte bära det längre; silvertejpshjärtat
  faller ger upp och bryr mig inte ett jävla skit
           gräver ner hennes döda kropp
                  (  m   i   n  )

    under sjukhustäcken, stärkt anonymitet

tar hon sikte mot tinningen, någonstans
     någonstans i höjd med ångesten – på botten

tunneln i ljusets slut; återspeglas
      i vanmaktens fulla glans; hennes
krossade spegelbild – fågel Fenix på rewind
     (fickknivsleende / självmord i lyxförpackning–  )
   och fastän du är miltals härifrån så
                ser jag dig fortfarande överallt

IV.
                ä   l   s   k    l   i   n   g      –  
         (jag försökte)
jag försökte ju verkligen! –
             höra vad du sa, behålla
(det där dom kallar själ, liksom innebörden men)
      hur fan lyssnar man
             när världen blivit uppäten
      (svald av en stumfilm på repeat? )
det enda jag såg var minnet av dina läppar
     m i m a n d e s  /   n å g o n t i n g
    någonting jag fortfarande inte
                       förstår jag –

              m i s s l y c k a d e s ? – 
 andades luften hon redan förbrukat
      (återvunna livslögner)
          imma på en fönsterruta
               på livets stillastående tåg
 (kanske mitt eget, det jag missade)
 
      ”fast jag tror inte på livet
 inte egentligen, inte när det ser ut så här”

               hon vet ju, jag vet ju
vet ju att jag aldrig varit
    en del av någonting, en av er
  men undrar allt oftare
               under samtal / lakan
    om jag ens är
          en del av mig själv –

         du, du vet ju
  (jag kan inte använda orden)
inte med dig i närheten, det enda jag har
             är ju liksom två klena armar
    blod puls längtan
armar med andra alfabet
          men med samma ordlösa språk;

         ” H J Ä L P    M I G . ”

V.
    så vad är min existens om inte
               ( du  / är – )
      stulen tid i minnesluckor;
    mitt vingklippta fågelliv i tvångströja
det som ligger på tågspåret och väntar
               tålmodigt / på en lapp om stortån
         den yttersta domen ? –

   fan, jag tror ju inte på det där;
                ( inte egentligen )
       tror inte på att ligga trasig i gräset
tror inte på att ligga under täcket och inte känna
                    igen / mig själv
      tror inte på saker som händer
             eller på saker som inte händer
  men som ändå alltid (inte)
                      händer igen –

     krafsande sylvassa;  naglar
(ärr vars ursprung man aldrig minns)
bara hur ångesten grävde djupare
       trängde in och gick till botten
  med problemet – mig
           ner i mitt eget bråddjup
 ett roadkill på min egen undervattensmotorväg
       ett sorts ändlöst gränslöst – pulserande
                   sår; olikfärgade
         r u b i k s k u b e r   -   o l ö s l i g a
                    en för varje gång du trott
 trott att du kunnat hålla andan tillräckligt länge
    dö tillräckligt mycket för att ta dig ända in–

      förlåt älskling, men det existerar
(det där såret – över mig finns inga kartor)
                bara ögonblick
        ett för varje gång du inbillat dig
                  att du äntligen hittat skatten
gömd nånstans bland anemonerna
     (dränkt, förtärd av själsdemonerna)



      ”personen du söker

               kan inte nås för tillfället” –



VI.
     världen ligger för våra fötter
m a r d r ö m m a r n a –
           (som sagor, du gör skärsåren)
                distanserade, ofarliga
    som försommardagar, flygande
     alltför lyckligt ovetande
          om tankarna, simmande
   tyngda av smärtan
                n   e   r   å   t –

       trycket som pressar
hennes röst i min mun
   ( stjäl mina ord medan jag sover )
drar ut mina tänder och trycker in dom i huden
     på underarmen  arrangerade
en parad med röda hånskrattande sårmunnar
              (räknar med tungan, stonehenge / hål – )

dunkandet; taktlöst tanklöst skandalöst – fortare nu
       en blodig puls mot betongväggen
    snabbare; minnets gamla rytmer
(sånger i sten för en fjäril utan vingar)

              oviljan; JAG ORKAR INTE!
    jagorakarintemer, vill annat (det finns ju)
              kompasser – vassa nålar
sluta ge mig kartor; dom fungerar ju ändå inte
        jag behöver nåt starkare än piller (hans armar, dina)
inte fler tomhylsor, prasselkartor som begränsar
               min värld och hur jag ser den (om)

        l ä g e n h e t s n y c k e l n
   smakar som blod fast ändå inte
           du är /  är du (bortom vågorna, blåljusen)
       diagnoserna – bårhusen?
                en religiös symbol
     för en sanning jag aldrig förstår;

        det där med att försöka andas i takt
  med dina stora kängor istället för med tvånget
    att längta efter deras röda snören och inte
             (inte det där)
      vadsomhelst men inte det där
              det där andra röda som också är linjer –



VII.
    älskling, jag önskar
jag önskar att du en dag följer med mig
              att du håller mig i handen när jag går
          (för sista gången)
                        längst ut suddar ut
alla gamla linjer, min kropp i vit krita
     den havererade livslögnen
           femton våningar under stjärnorna

skrattande knycker stjärnor ur änglarnas bakfickor
   med mig för att lysa upp
               (alla ändlösa evighetsnätter)
 drar en enda ny linje; jag behöver ju bara en enda
en enda rak linje mellan två punkter
                                tonårskonturer i motljus;
             ( din tunga i regnet – jag hör dig )
    en dag förstår jag kanske vad du säger
                    



VIII.
”det enda sättet att öppna en mussla
är att döda den”

m