hon och jag har ju alltid varit tidigt ute på att vara hopplöst oåterkalleligt försenade innan livet ens övervägt att börja - 

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

hon och jag har ju alltid varit tidigt ute på att vara hopplöst oåterkalleligt försenade innan livet ens övervägt att börja - 




spökskepp ( köldknäpp / angrepp )

 


  radarmoln, smälta byggställningar
            (spiraler – neråt neråt!)
      krökta stearinfingrar; klöser
 vattenängel med kletig ångestgloria;
               
S T Ö R T A R –

         oroliga årsringar i skyn

(hemlösa dagdrömmar utan innehåll)
    h i m l a v a l v e t s     f r u s n a
  kvicksilversolar / utan framgång
         (skriker jag; iskristaller)
- kan inte existera!
         
utan hat och utan     (dig –)

     pumpande snöheta febervintriga
industrilandskap av kapsejsade
        nakna bedragna
            (utblottade rånmördade)
    d r ö m m a r     o m     k e j s a r m o l n –
    
(något pulserar; i snön i tystnad)
          kanske döden kanske luften
                      tagit slut


       ett äntligen ensamt
rakt streck på skälens
        fåfänga strålkastande
           (himlafärd neråt; svart)
                     neråt neråt!
        asfalt kaffe själ regn
  konturerna av avsked
        (femton våningar under dig)
           tecknat i vit krita

(ickeljus trasar sönder / ickemörker)
    min radioaktiva längtan efter EKG –

 


        i daggdropparna
   i vårt morgonfrusna hår
    (det kaotiska trassel som förenar oss)
 landar rymdskeppet, tindrande
    v e r k l i g h e t s f l y k t e r ;

         troget har hon vaktat
min stelfrusna kropp sedan gryningen
  gått upp i rök blåst ut sig själv och stulit
 mina ögonlock och andetag ;
         (bakbundna och stympade)
    i en frysbox längst bak i en bil
                jag kommer nu ängel
 jag kommer nu för jag
         kommer inte längre –
(cirkeln är sluten, du kommer ju aldrig)
           aldrignågonsin – innanför
     ( e n s a m h e t e n )


     beslut förskjut förslut tillslut;
jag ruttnar i raviner –  förtärs
     av joniserande januariångest
”vi började tidigt i år, startade utan dig”

  och du, du satte dig
i himlen framför solen så att alla
          (alla kanske särskilt jag)
skulle hamna i din skugga –


  i ekot efter alla tomma ord
alla dina luftslott du tror är magiska
     trots dom har punktering



    du frälsare och folkets fader
framtidsarkitekt ur det förflutna; du
        svin / i uniform
jag är inte som dom; jag ser dig
    (den du är och den du varit)
e v o l u t i o n e n  /  k o n t a m i n a t i o n e n
      den dom klädde ut dig till –

liksom kyrkans älsklingsson tvagas ren
    i heligt vatten heliga skrifter
(straff och eftergifter)
självgodhet; är du? – alla människor
    alla svar utan frågor

      du låste dörren
du svalde nyckeln
   du satte dig på ett moln

   ovanför den kropp jag redan
lämnat för något bättre –

             ekar / dina ord? –
 i alla ruttnande ansikten som skiljer
en man från en annan och från sig själv
       g e n g å n g a  r e


 




Fri vers (Modernistisk dikt) av Psykhe128
Läst 372 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-10-26 19:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Psykhe128
Psykhe128