radarmoln, smälta byggställningar
(spiraler – neråt neråt!)
krökta stearinfingrar; klöser
vattenängel med kletig ångestgloria;
S T Ö R T A R –
oroliga årsringar i skyn
(hemlösa dagdrömmar utan innehåll)
h i m l a v a l v e t s f r u s n a –
kvicksilversolar / utan framgång
(skriker jag; iskristaller)
- kan inte existera!
utan hat och utan (dig –)
pumpande snöheta febervintriga
industrilandskap av kapsejsade
nakna bedragna
(utblottade rånmördade)
d r ö m m a r o m k e j s a r m o l n –
(något pulserar; i snön i tystnad)
kanske döden kanske luften
tagit slut –
ett äntligen ensamt
rakt streck på skälens
fåfänga strålkastande
(himlafärd neråt; svart)
neråt neråt!
asfalt kaffe själ regn
konturerna av avsked
(femton våningar under dig)
tecknat i vit krita
(ickeljus trasar sönder / ickemörker)
min radioaktiva längtan efter EKG –
i daggdropparna
i vårt morgonfrusna hår
(det kaotiska trassel som förenar oss)
landar rymdskeppet, tindrande
v e r k l i g h e t s f l y k t e r ;
troget har hon vaktat
min stelfrusna kropp sedan gryningen
gått upp i rök blåst ut sig själv och stulit
mina ögonlock och andetag ;
(bakbundna och stympade)
i en frysbox längst bak i en bil
jag kommer nu ängel
jag kommer nu för jag
kommer inte längre –
(cirkeln är sluten, du kommer ju aldrig)
aldrignågonsin – innanför
( e n s a m h e t e n )
beslut förskjut förslut tillslut;
jag ruttnar i raviner – förtärs
av joniserande januariångest
”vi började tidigt i år, startade utan dig”
och du, du satte dig
i himlen framför solen så att alla
(alla kanske särskilt jag)
skulle hamna i din skugga –
i ekot efter alla tomma ord
alla dina luftslott du tror är magiska
trots dom har punktering
du frälsare och folkets fader
framtidsarkitekt ur det förflutna; du
svin / i uniform
jag är inte som dom; jag ser dig
(den du är och den du varit)
e v o l u t i o n e n / k o n t a m i n a t i o n e n
den dom klädde ut dig till –
liksom kyrkans älsklingsson tvagas ren
i heligt vatten heliga skrifter
(straff och eftergifter)
självgodhet; är du? – alla människor
alla svar utan frågor
du låste dörren
du svalde nyckeln
du satte dig på ett moln
ovanför den kropp jag redan
lämnat för något bättre –
ekar / dina ord? –
i alla ruttnande ansikten som skiljer
en man från en annan och från sig själv
g e n g å n g a r e