korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket - 

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

 korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket - 




malak al maut (när fan ska jag ta slut?)

 


  egentligen borde du inte se mig såhär (egentligen)
egentligen borde du inte vara (borde du inte vara? – )
        
en del av mig
    en del / av mig ? –  
min själ mitt skrikande –
kolsvarta jävla hål flackande livrädda
    
(ögon / egentligen – )
 egentligen borde jag inte bry mig –
inte om dig och inte om någon annan

”you wish! – ”

gud är i min skalle gud är i min skalle / nu
          nu som alla andra
       nu som alla andra
   jävla dagar! –
 
  
gud är i min skalle;
änglar änglar änglar

   halleluja fan och bloody hell
(rotten soul inside a shell)
biter mig tuggar mig sönderdelar
      b r y t e r     n e r –
krossar mig; krasar

   smaskar maler söndertrasar
 vita benpipor –  hånleende
s å r g l i p o r ;
 
 änglar       i hjärnan
  faller / genom mig; tar tiden
klockar räknar decimerar
      proklamerar programmerar
(hur länge? – hur länge jag kan vara)

         jag kan överleva
    
under ytan;
         utan att andas


egentligen borde du inte se mig såhär (egentligen)
     borde du inte –
borde du inte (gå!?–) le mot mig och
     
kalla mig vacker
   vacker ;  såsom fjärilen
inte med den här livsstilen –
      praktfull på håll / men nära
(föraktfull förbränd och på noll)

 berusad grotesk och utan kontroll:
 krossar skallen / måste tömma ut
       mot bardisken skakar
hela kroppen; sambanden
 närmanden stämbanden innebranden -
        s p r a y b u r k e n –


  
halleluja halleluja fuckinghelvete
skriker rubriker / river och skriver
    i blodbokstäver neonpuls morseljus
kräkimpulser cancersvulster; överallt
         s p r a y a r      j a g

                överallt:
(fan hela min jävla kropp luktar ju dig) –

  JAG ÄR GUD ÄR SJUK JAG ÄR GUD
ÄR SJUK ÄR SJUK ÄR SJUK ÄR JAG GUD
  ÄR SJUK GUD ÄR SJUK GUD ÄR SJUK
           GUD ÄR SJUK –







Fri vers (Modernistisk dikt) av Psykhe128
Läst 307 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-10-29 23:43



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Oj. Vad ska man egentligen säga om en sån här text? Det känns ju som om orden bara smattrar och fraserna formligen sprutar ut i en enda stor, lång och fullkomligt hejdlös kaskad eller explosion! Alla känslorna på en samma gång, en brännande längtan blandad med smärta och en stark svart cocktalil som närmast vänder ut och in på alla de ingående beståndsdelarna. Om man nån gång kan uppleva att en dikt Skriker så gör jag det när jag läser den här. Det är så mycket kol, så mycket glöd, så mycket krasande, krossande och rivande och så väldigt mycket desperation som gör att stroferna som en käftsmäll slår en direkt i ansiktet och sveper en med i en snurrande virvel som känns tilltagande, accelererande och samtidigt helt okontrollerbar. Nederstigen till dödsriket. Jo, så kan man också läsa den här dikten, som en beskrivning av ett sjukdomstillstånd som är näst intill outhärdligt. Det griper tag, det suger in och det drabbar. Och kanske skulle orden må bäst av att bara upplevas snarare än att bli föremål för någon form av försök till tolkning eller analys.
2011-10-30
  > Nästa text
< Föregående

Psykhe128
Psykhe128