Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Läkaren själv var som patient i januari


PATIENTS SYNVINKEL

Ett större sjukhus hektiska dejourering.
Patienter kommer in, patienter skjuts förbi mig,
mera patienter kommer, tidigare komna överflyttas,
många ligger i säng , några sitter och väntar,
några med allvarlig, bekymrad min, en sitter i rullstolen
en annan går omkring nervöst, ambulansmanskap,
patienttransporter från ett sjukhus till ett annat,
från ett ställe till ett annat, från avdelning till undersökning eller
tvärtom.
Kaos, väntan, trängsel
Beskedligt klagande. Gråt. Skri, skrin, rop. Någon brummar,
en bråkmakare en annan sover stilla.
På datorrutan kurvor, ljusen blinkar, sifferserier växlar och glimtar.
Manschetter pressar i armarna, ledningar är fasta i patientbröst.
Vätska droppas i vener, påsar, flaskor, antibiotika, blod.
Blodprov tas

--

Varför blir jag lätt andtruten?
Jag är bekymrad över mitt hälsotillstånd. Tankarna i mitt minne väcker oro hos mig.
Kom hit till polikliniken. Jag vill veta varför jag lider?
Nu kommer kollegan till mig. Det är min tur. Hon frågar om mina besvär. Vi diskuterar en stund. Hon är färdig med min anamnes. Hon försvinner i sitt arbete. Väntan fortsätter. En timme, två timmar... En timme är en lång tid, men här den är först en början. Här känns en väntandes tid faktiskt lång. Mera tid går åt till laboratorium, röntgen, ultraljud. Nu får jag ett dropp. Radioaktiv vätska i mina vener. Nu undersöker de mig med ultraljud. Jag får se hur mina hjärtmuskler "joggar" gymnastiserar på rutan. Kollegas röst: Titta på, du har ett normalt hjärta.


--

Väntan fortsätter. Jag väntar på en résume.
Jag försjunker i mina tankar. Jag känner mig trött, snart ligger jag i dvala. Jag ser en dröm. Jag är en fånge inne i fyra väggar. Ett sjukdomstvivel!? Jag är slagen i bojor. Jag vill bort. Hem. Det är för spännande här. Jag försöker glömma var är jag.
På avdelningen finns endast få fönster. Stället var jag ligger är i mitten av huset utan fönster. Det ger en extra ångest.

Nu ser jag ett fönster. Jag stänger mina ögon - "jag flyger ut genom fönstret !"
Jag svävar i luften. Jag tittar på vyer där nere på klotet. Jag ser bilder invid mitt förflutna liv. Under mig ett turkos hav, vajande palmträd, solen glimmar i vågor vilka skummar längs stränder, en varm lagun......

--

Väckelse i verkligheten! Urvisaren hann löpa omkring urtavlan tolv gånger.
Hon, kollegan, står framför mig med sin mapp. Det finns inget stort skäl till dina symptomen, du är fri att gå. Jag beger mig snabbt, liksom ville jag springa fastän jag endast påskyndar mina steg. Bort härifrån! Åtminstone ännu denna gång. Livet smakar bra.




Fri vers av Heikki Hellman
Läst 203 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-02-26 11:35



Bookmark and Share


  Minkki VIP
En häftig beskrivning - bra!
2011-02-26

  Lena Själsöga Keijser
du skriver verkligen upplevelsen
det är att stiga in i "den" världen

starkt

tack
2011-02-26

  Mats Henricson
Mycket intressant att få en "professionell bild" av vår sjukvård ! Stämmer väl överens med många av de erfarenheter undertecknad har skaffat sig efter otaliga besök på akuten med dottern och, ibland, även med sonen !
2011-02-26
  > Nästa text
< Föregående

Heikki Hellman
Heikki Hellman