Rum 52
Våning sju
Där tog Du dina sista andetag
Kl. 09.03
Det här är min hyllning till Dig

Kommer Du ihåg min första cykel?
Ja den med limpa som sadel
Det var du som köpte den
Det var du som sprang efter mig
När jag for fram på daggvått gräs

Alla våra turer i Stadsparken
En oas
För oss
Med våra medhavda påsar med bröd matade vi änderna
Där vi förde oändliga samtal om livet
Om kriget
Om ransoneringen
Hur livet var förr då på den svartvita tiden
Kommer du ihåg hur du levde upp då

Alltid fanns du där
För mig
Alltid
Inga pekpinnar hur jag förde mitt liv
Du fick veta allt av mig

Dom sista dagarna pratade du om att du var bland trätopparna i Stadsparken i din sjukhussäng
Med din älskade Nelly
Förstod du att du låg i rum 52 på våning 7

Nu är du 3,6 kilo aska
Nergrävd på en fin plats
Vi hälsar på dig ibland
I mitt minne du alltid finnas kvar
Min morfar