det var en iskall morgon
du räknade linjerna
i ansiktet
och över hela kroppen

speglarna visade inget alls
speglade den enorma tomhet
som fyllde hela ditt inre

du visste inte vem du var
du ville inte veta
för sanningen kan inte vara annat
än hård och fryst.
Allt vispas samman
konturer suddas ut
händerna sluts
vissa förtjänar inte vad de fått

En iskall morgon
såg du på dig själv
och saknade det du inte kunde se
varje dag kämpade du
för ingenting

ingenting är allt du fick i retur
som ett brev på posten
som aldrig hittade målet.

Igen och igen och igen
brann bilderna dig i ansiktet
ansikten utan färger
slog dig i ansiktet
och ett ögonblick
tänkte du om

om allt var annorlunda
om du inte varit fel
hade du klarat av att stå
efter slagen.