det var 1998
året då allting dog
ingen biofilm med Ray Liotta
endast en tonåring som fått nog
skriker du högst
så kommer allihopa
säger du ingenting
så finns inget att fodra
och livet fylls av tomma ting

jag skrev en dikt
om att ta sitt liv
jag kände att det var av vikt
innan jag tog en kniv
att bära en ångest
inte veta sin plats
inte ta del av fångsten
känna att man är en last

hör det till att lida
hör det till att gråta
ständigt behöva springa
ständigt försöka förlåta

det är en ungdom
en form av odödlighet
en klassisk rundgång
en sällan dämpad kåthet

det är slutet av 1998
året då ungdomen tog slut
ingen minns Ray Liotta
världen är inte densamma som förut