Det svarta hål som visar sig
i ditt förvridna ansikte
kan långt ifrån dölja
de tusen maskar
som ringlar, traskar och smaskar
En vidrig stank förgiftar allt
då du börjar tala

Ja, någonting äter upp dig innifrån
Din själ, svartsjukans och missunsamhetens bukfylla
Du smyger dig raffinerat fram
med vakande ögon, grumliga av avsky och hat

Rädslan sköljer över mig
lämnar mig naken, blottad och kall.
Inför mötet med dig...