Nattens svärta kliver långsamt av mig
och min andhämtning blir genast lättare
den höll ett fast tag om min hals
där jag låg, ensam och oskyddad

I den svarta natten finns ingen nåd
skuggor existerar inte i mörker
och spöken finns visst inte har jag hört
förutom de som härjar runt i min hjärna

Jag kippade efter andan om och om igen
innan jag insåg att luftvägarna var stängda
jag hade slutligen dukat under
men så strimmade morgonens första sköra ljus in genom fönstret

Det glittrande, glödande ljuset trängde in genom mina ögonlock
som jag pressat samman så hårt
i samma ögonblick kände jag hur jag återvände till livet
och mörkret lämnade mitt hjärta

men snart är natten åter