Vi vandrar på glasskärvor och väntar på dagen som aldrig kommer*
ditt liv i tusen bitar
en bild av dig likt en plastpåse
du säger att
du vandrar raskt i dina men baby
du ligger framför mig
glasbitar som faller på plats du säger att det inte spelar någon roll om du dör här och nu endast våra andetag håller oss isär
du försöker med torra ord att kom, vi frontalkrockar med solnedgången
jag önskar att jag kunde sy ihop du ropar
våra minnen når mig
jag faller ihop på marken
jag vänder mig om
baby
du var allt
haft
Fri vers
av
höstlövet
Läst 676 gånger och applåderad av 16 personer Publicerad 2011-03-04 10:37
|
Nästa text
Föregående höstlövet |