Jag stod en gång långt borta härifrån
vid ett hav utan gräns.
Skulle jag här kunna
konfronteras, bli bekant med evigheten?

Knappast någonsin slutar sjögången och dånet,
dånet beständigt
dyning efter dyning följer en före den följande
somnar mot slutet in i plagens famn.

Vinden från öppna havet växer till rytande storm
havsytan sjuder, skummar
vita skummassor rullar till stranden
ej håller heller längre även det i sanden.

Barfota vandrade jag vid öppna havet på ändlös plage
här möter landet, havet, bergen, himmeln
i vinden, i bränningarna och
i skummet från eviga vågor.

Här träffade jag evigheten!