Seglandes i främmande land.
Så tyst sveper vårvinden fram i slitna segel.
Okänd mark, under fötter vana vid sträng rutin.

Lämnade framtiden bakom mig ibland stjärnbeklädda nätters mystik.
Framför tomma ögon, stiger historien upp kring en brinnande horisont.
I går var i dag och i dag blev i morgon och ingen kommer
någonsin ifråga sätta din existens, att du är att du var att du fanns.

Fjärilstunna viskningar, på ett språk av annorlunda slag, vad säger du mig.
känslor för länge sedan svala av frosten som bet tag i det du stod för.
Och jag kommer aldrig fråga varför du vände dig om.

När allt tar slut och synen försvinner in ibland drömmars villoväg.
Då inget längre är vad det var, och flyttfågeln för längesedan
lämnat vardagens mark. Ska jag segla vidare till främmande land.