Sista andetaget, stjärnorna lyser
snart kommer solen upp och dagen vaknar
över sörjande hjärtan kommer en stillhet
och minnena får bli ljuset och trösten
för dagen känns mörkare än molnen
Inget hjärta är tyst, de sjunger sin sorg
om saknad tung att bära
Solen vilar bakom molnen
men lyser ändå snart igen
för glädjen av den närheten
som aldrig lämnar ett älskande hjärta
solen som strålar över själen så fri
skänker en sista rad poesi till Annsofi