*

du syntes för mig ett ögonblick där inga andra rymdes
du syntes för mig i en glimt av de många dagar vi hade tillsammans

är du ännu där
är du ännu i en stillad sekund med händer som fastnat på portens beslag
är du ännu kvar på knä och ber för ditt liv så som jag bad om mitt under kedja lans och låsta bojor

är du kvar eller går du vid min sida när jag barfota vandrar med tomma händer över sanden vi kallade öken
är du kvar där oasen böljar eller når du min hand över törsten
är du ännu den skira nakna sanningens bärare av bägaren immig av åtrå
är du ännu ögon glansiga av spegeln som framför dig sprack sin verklighet

du kändes för mig ett ögonblick där inga andra rymdes
du kändes för mig en stund bara just den dagen där inga ord sades om nyckeln och låset på porten
du kändes för mig de några minuter av närhet som tystade tidens gång

där handen gav tystnadens sång i sin skepnad av fångade liv
där handen gav mer än de år som vi kallade giv
där handen gav liv åt det dolda

är du ännu där
är du ännu av spruckna illusioner din egen kärleks krossade storhet som bit för bit fogas samman under flödande tårar och skärrad blick
är du ännu av tiden jagad till knäböjt liv och portens handtag ouppnått så som önskningars jakt på ett moln
är du ännu där

fick du någonsin veta din saga
fick du någonsin veta att trappan kan sprängas med vatten så som berg kan flyttas av hav och som speglar kan spricka av tårar
fick du någonsin veta din saga

att natten är dagens drömmande skepp så som dagen är nattens förlisning
att månen är solens aviga drömmar och spegeln du lagar för visning

fick du någonsin veta din saga

*