I kapellets enkla sal
satt hon,
den åldrande kvinnan,
på den hårda träbänken
dit solen strålar
letat sig in genom en glugg
i den grå stenväggen
Hela dagen satt hon där
tålmodigt väntande
tills solens strålar byttes mot
månens sken
Detta himmelska ljus
som under ett ögonblick
lyste upp hela universum
värmde upp kvinnans frusna själ
och fick friden att lägga sig
i hennes trötta kropp
och i hennes hjärta
Insikten om meningen
med hennes liv
kom till henne
och hon var äntligen
redo att vandra hem