Det var en flicka, hon var 13 år och ansåg att hela världen låg framför hennes fötter. Allt kretsade kring henne och var dag var ett äventyr där hon styrde. Hon hade precis börjat högstadiet, det var spännande och nytt. Allt hon ville var att leva på riktigt. Hon ville ta dagen som den kom och göra sitt liv till ett galet, men samtidigt stabilt liv. Hon ville ha roligt, men alltid ha möjligheten att återvända till en säkerhet. Det var under den här tiden tankarna började fara i huvudet på den unga flickan. Från början märkte hon dem knappt, men efter ett tag började hon försöka tolka dem. Hon fångade dem, analyserade dem och försökte tolka dem. Hon kom fram till att livet var meningslöst. Det var då hela hennes livssyn ändrades. Med livsstilen försvann även den gamla stilen, musiken, tankarna, värderingarna. Hon lämnade dem bakom sig och såg på livet på ett nytt, negativt sätt. Allt var skit. Trots det fortsatte hon.

Idag, sex år senare, mår hon inte bättre. Hon ser ingen framtid, inget ljus. Hon vill ha ett mål, att bara leva duger inte.