UtanmyraJag glider sakta fram genom den mörka vindsvåningen i takt till musiken. I fönstret sitter den vackraste av själar. Hon har en cigarett i ena handen och ett glas rödvin i den andra. Det är det där rödvinet som jag bara dricker när jag är med henne, det är vårt vin. Hon ser på mig med ett gåtfullt leende vilande på sina rödmålade läppar. Jag vill ha hennes läppar mot mina, hela min kropp skriker efter henne. Men kvällen ska vara vacker, passionen och de vilda lekarna får vänta. Jag försöker hålla mig lugn, så jag sluter mina ögon och låter den vackra pianomusiken fylla hela min kropp. Jag har alltid gillat Jan Johansson. När jag öppnar ögonen igen ser jag att hon har lämnat fönstret. Siluetten av hennes perfekt formade kropp är det enda jag urskiljer i mörkret. På sina smala, underbara ben och med de höga klackarna rör hon sig mot mig i en stillsam dans. Vinglaser står kvar i fönstret och cigaretten är fimpad.
Prosa
av
Vem jag är har ingen betydelse
Läst 355 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2011-03-18 00:58 |
Nästa text
Föregående Vem jag är har ingen betydelse |