Komplicerad knut
jag laddar mitt gevär
och siktar
som ett foto med typ
100 pixlar
är vad jag har kvar av dig
inbrända på min näthinna
som nasala klorkallsupar
avslitna nervtrådar
när jag stupar
i backen
skär upp min pulsådra
du vet, man är aldrig så död
som man känner sig
och du känner ju mig
man skulle ju kunna tro
att brända barn skyr elden
jag var på fel ställe
vid fel tillfälle
helt enkelt
du är som klipulver
i min tvångströja
och vad är jag?
som en högabsorberande blöja
som suger upp skiten
snart fri
men inte än
en tredimensionell svärta
du gjorde en repa
i min rustning
av blänkande metall
en skråma i min kevlar
jag hatar dig passionerat
men mina minnen
kan du inte ta
trodde jag
jag bejakar alla klyschorna
och bockar av
er 3 från min lista
som att kissa
i motvind
tror jag svimmade bort
2-3 minuter
en skiva med ett hack i
lika aktiv
som passiv
välkomnar drömmen om dig
med en axelryckning
lika lyxig
som en hytt
i maskinrummet på Titanic
och var är du i allt detta?
jag befinner mig
i lågstadiet
somnar stående
i duschen
och drunknar
av mitt illamående
och undrar
hur knapp tiden är
under ytan är jag säker
och under ytan
är jag jävligt säker
så jag simmar dit
i panik
med mitt pokerfejs
som mona-lisa
halvdan kvalitet som 8-bitars
jag petar min näsa
med kärlek
laddar
siktar
skjuter
jag har massor av ingenting
du får inte längre plats
i mitt hjärta
kanske handlar det om
att jag har fel inställning
till livet
att jag pantsatte vigselringen
betraktar färgen
som flagnar på väggen
en vit prick
en eldsvåda
en svart prick
och regnbågar
jag gråter
och dom garvar åt mig
jag vet det
som när tandläkarn borrar
och utbrister ”HELVETE!!!”
JAG HATAR KÄRLEK
det ska man inte göra
det vill jag inte göra
det är statistiken skyldig mig
som ett lock i mitt öra
jag ångrar att jag pantsatte
den där ringen
har kvar mina minnen
men ändå
inget