Ingenting förändras. Du är den du är. Allting är statiskt. Samma satans själ i säcken. Det här är ett rop rätt ut. Ropet ropar: försök inte! allting är fejk! Det finns ingen märg i bakbenet. Inbilla dig inget: Säger du ordet jantelag så dödar jag dig. Säger du ordet gåiniväggen dödar jag dig. Säger du ordet moment22 dödar jag dig. Säger du ordet attväljaglädje dör du då dör du dör dör dör för den framtid du söker är en självlärd sort. En gör-det-själv touchkontroll bitchslap för att du törstar. Den måste finnas för att annars finns det inget. Ingenting. Inget. Och vad är allting då? Vad är inget ur den synvinkeln? Är någonting inget då? Som om det fanns? Det är jag som talar, din egen bästis, lyllonas sabbare, skräckfjollan som repar alla ögonvitor, med nageln när du sover. Du blir skändad i din lilla lilla värld av blommor. Det är en helt annan värld då: en späckad. Öververklig. Tom som ett alkislöfte. Sov i den i ro sov sov.